Idag har jag inte hunnit känna efter hur jag mår. Men yrseln, huvudvärken är där. Nu sitter hela familjen på bussen mot Västerås, vi ska hälsa på hos mamma/svärmor/farmor på Vallby.
Att åka buss för mig är en ganska jobbigt grej. Men jag klarar det, men huvudet dunkar. Fast som med allt så vänjer man sig. Spelar ingen roll om det bara är en kort resa med buss/bil det känns i huvudet.
Jag har världens bästa stöd var jag än ska. Eller vad jag än gör, det är min fru Sofia som alltid finns vid min sida. Även om jag driver henne till vansinne ibland med mitt dåliga minne. Så finns hon där. Tack att du finns vid min sida.
Ja just ja, det var hockey igår också. Det gick inte som jag hoppats, mitt lag Hallstahammars HK lyckades inte vinna mot Sura den här gången heller. Men nu vet jag att mitt lag kan vara med och spela med dom något bättre lagen.
Kollade lite på Malou efter tio idag, och där pratade dom om en sjukdom som heter ME.
Det var mycket som stämde in på mitt mående. Så det blev till att googla lite. Sofia hittade en hel del, och jag måste säga att jag kände igen det mesta av det hon läste för mig. Det passade helt in på hur jag känner och mår.
Kan det verkligen vara ME/SCF?
Vet faktiskt inte, men det skulle det säkert kunna vara. För det är precis som jag känner.
Nu kommer jag äntligen in på min riktiga blogg igen. Så nu kommer jag använda den här igen. Ska försöka bli bättre på att skriva. Men det känns inte så kul att bara klaga på hur jag mår.
